Antalya

 

Kvällen innan utflykten bestämde familjen att sig för en vandring genom Antalya. Tidigt på morgonen vaknade familjen i det lilla hotellrummet. Det första man såg var spisen. Pappan gick först ut ur sin säng och gick mot balkongen för frisk luft. Nedan för fyra våningar ner låg poolen, det låg redan folk i den.

Pappan gick till en affär i närheten. Han köpte varor för frukost och en sorts yoghurt dryck.

Efter frukosten gick hela familjen ut, mamman, pappan, dottern och sonen. Familjen hade sett att stranden låg väldigt nära hotellet. När de kom hit med taxin så gick de mot stranden och lyckligtvist var det ganska varmt. De såg väldigt fram emot att komma ner i det svala vattnet. De hade nått en större bilväg. På andra sidan såg de sanden och det blå/gröna vattnet. Sonen ropade, tittade och pekade.

-         Det var där vi såg kamelerna från taxin, sa sonen.

-         Det var kul, utbrast de andra.

När de kommit i närheten av sanden och satte sin fot i sanden, så sa dottern

-         Aj! Vad varmt det är!

Det var många människor som solade och badade. Det enda dåliga tyckte sonen var att det var saltvatten (havet). Han älskade verkligen att simma och se under vattnet.
De hade varit på stranden ett bra tag, så mamman kom med ett förslag.

-         Varför inte gå runt stan och kolla lite på butiker?

-         Nej, usch vad tråkigt, säger barnen.

-         Vi forsätter vandringen, säger pappan.

När de börjar närma sig staden och går ifrån stranden ser de att trafiken blir bara värre och värre. Familjen gick förbi många olika butiker, lite längre fram stod en man vid en affär med glasdörrar som huvudingång. Han välkomnar in de till sin butik, de hade olika försäljningar till sevärdheter, båtturer o.s.v. Mannen såg väl att de var turister på ryggsäckarna. Dottern tyckte att det var en jättedålig idé, men pappan tyckte tvärtom.

-         Bjuder även på taxi till hamnen och så kommer det att finnas mat på båten, så det blir som allt i ett, säger pappan.

 

Båtturen skulle ske om en timme, så de hade väldigt tur. Mannen beställde en taxi eller pappan betalde. Taxin kom efter fem minuter. Taxi chauffören kom ut och hjälpte till med att lägga rycksäckarna och väskorna i baggaget. Alla förutom pappan satte sig där bak. Han började konversera med chauffören om livet i Antalya o.s.v. Det tog bara 30 minuter att komma fram till hamnen.

Men på vägen dit så var det många stränder och väldigt mycket folk. Vid hamnen fanns det många olika sorters båtar, stora och små.

 

Besättning på träbåten gick på och kollade om alla passagerare var med. Familjen var ivriga och glada att uppleva färden. När båten var väl igång pratades och maten lagades på båten. Lite senare utbrast sonen:

-         Jag blir ju sjösjuk väldigt lätt, hur kunde jag glömma det?

Båten gungades väldigt mycket. Resten försökte uppmuntra sonen med kaptenens lilla apa.

Det blev en mycket tråkig resa för familjen och sonen somnade till slut.