Ponnyallsvenskan

Det är fredag kväll, jag är på väg hem från skolan med bussen. Har ringt mamma och sagt att jag vill ha maten klar för jag har bråttom till stallet. Imorgon är det premiär för ponnyallsvenskan, och det är min första stora tävling. Min ponny heter Phillippa och är en D-ponny.

Efter maten skjutsar pappa mig till stallet för att göra iordning alla saker jag och Phillippa kommer att behöva. Det är inte lite saker. När jag kommer till stallet så är de andra kompisarna i mitt lag redan där, och förbereder inför morgondagen. Vi skrattar och skojar med varandra, vi är nog lite nervösa det är första tävlingen för oss alla.

Jag börjar med att gå till Phillippa för att kolla hur hon mår. Hon är riktigt kelsjuk, hon vill bli kliad mellan öronen. Phillippa nafsar i min ficka för att kolla om jag har något godis. Hon blir lite sur när hon upptäcker att jag inte har något. Så jag går och gör iordning sakerna som jag sedan lastar i transporten som pappa har kört fram. Jag slutar med att knoppa Phillippas mann och har i lite pälsglans i hennes svans. Lägger på ett tunt fleecetäcke så att hon inte ska smutsa ner sig.

Klockan är ganska mycket när vi åker hem från stallet. Jag är jättetrött, jag kastar mig i sängen när jag kommer hem. Somnar på en gång.

Klockan ringer tidigt nästa morgon. Det känns som att jag precis har somnat. Jag äter en snabb frukost. Det pirrar lite i magen, så jag kan inte äta så mycket. Mamma gör iordning ett mat packet till mig som jag kan ha med till stallet.

Jag och pappa åker till stallet för att lasta Phillippa. När vi kommer ditt så står min bästa kompis framåtlutad som om hon ska kräkas.

 ”Jag är så nervös. Kvider hon.”

”Det kommer gå bra. Säger jag.”

Jag går in och hämtar Phillippa, pappa får hålla henne medan jag sätter på transportskydden.  När de är på så leder jag upp henne i transporten. Hon går nästan in av sig själv.

Vi är fyra stycken i laget, och alla ska ha en egen transport. Men vi hjälps åt att lasta hästarna, så att vi kan åka samtidit. Det kan vara bra ifall det skulle hända något på vägen. Det är inte jättelångt att åka. Bara fem mil, så vi behöver inte stanna och ge hästarna vatten. Vi kommer fram utan några missöden. Pappa kör in under en stor banderoll där det står ”Välkommen till ponnyallsvenskan”. Parkerings vakterna visar oss till rätta. Jag och mina lag kamrater får hästtransporterna parkerade bredvid varandra.

Hoppar ut ur bilen och skyndar mig att kolla hur Phillippa mår efter åkturen. Hon ser ut att må bra, för hon är van att åka hästtransport. Jag, Mickan, Sofia och Pontus. Går för att anmäla oss vid sekretariatet för att få våra startlappar. Anmälnings avgift har vi redan betalat på nätet.

Nu måste vi skynda oss att gå banan innan första start.  När vi kommer in på banan så är vi inte ensamma. Det är många som håller på att stega mellan hinder och diskuterar ridvägarna med sina lagkamrater och tränare. Vi i mitt lag tycker att banan verkar lite svår i slutet. Det är lätt att komma in snett på sista oxern, så man måste verkligen ta ut svängen ordentligt för att komma rätt på räcket efter. Mest skrämmande ser trippelbarren ut.

När vi har gått banan har våra föräldrar lastat av hästarna och tagit av transportskydden. Jag känner mig lite hungrig, så jag passar på att äta maten som mamma skickade med.

Efter jag och Phillippa har ätit lite så börjar jag borsta och kratsa hovarna på henne. När det är gjort så klär jag på mig mina tävlingskläder. Jag hinner se på när Pontus och Mickan hoppar. Dom startar först i 90 klassen. Det går riktigt bra för Mickan hon får ingen rivning, men Pontus får ett nedslag så han fick  -4 poäng. Pontus är en då glad, för han var nära att vägra ut sig på oxern då han inte han att tagit ut svängen ordentligt, för Maiko var så laddad att han bara flög fram och inte gick att hålla in för att få bra språng.

Nu måste jag skynda mig att sadla och tränsa Phillippa, innan jag ska starta. Jag måste hinna rida fram henne ordentligt. Vi ska hoppa fram på en oxer och ett räcke. Jag ropar hoppning räcke, när jag vänder upp mot hinderet så kommer det en tjej galopperandes framför hindret. Jag måste snabbt svänga undan för att inte krocka med tjejen. Hon blir jätte sur och säger att jag höll på att rida på henne. Män då säger funktionären att det var hon som gjorde fel.

Jag rider an mot räcket igen och får ett perfekt hopp. Efter att jag har hoppat några språng så blir jag kallad till collectingring. Jag travar runt några varv och tar ett språng för att spara henne då hon känns väldigt bra.

”Rebecka Andersson på Munsbro Phillippa välkommen in på banan. Säger speakern.”

Vi rider in på banan, och allt känns bra.

”Rebecka varsågod och rid!”

Jag fattar galopp och rider mot första hindret på lång sidan. När jag närmar mig hindret så känner jag hur hon vill öka men jag håller igen henne, och får ett perfekt språng. Fortsätter upp längs långsidan och svänger vänster för sedan vända snett igenom och ta oxen. Hoppar oxen och landar i höger galopp, fortsätter snett ner mot hörnet för att sedan vända upp ändes andra långsida och hoppa ett koppelräcke. Hon hoppar högt över. Vi vänder sedan runt och hoppar fjärde hindret som är en trippelbarr. Det blir ett stort språng och faller lite framåt, och kommer i obalans. Det är tur att det är långt till nästa hinder.

Det har varit vida svängar tidigare men nu är det slut med dem. Går in mot räcket, och försöker hålla igen henne så hon inte hoppar så stort, då vi måste ta en väldigt snäv vänster sväng. Hoppar över oxen och hör hur bak hoven tar i bommen. När jag landat så hinner jag vända mig om och ser att bommen ligger kvar. Gör en liten större båge åt höger, och då ökar hon farten. Hon hoppar 7 och 8 utan några problem. Vänder runt för att ta sista hindret och jag känner att det här kommer att gå vägen. Vi hoppa sita hindret som är ett stigsprång, och vi hör publiken applådera. Då vet vi att vi har klarat banan fel fritt och utan tids fel.

Jag kramar om Phillippa när jag skrittar ut från banan. Pappa tar i mot oss utan för och gratulerar oss till en fel fri runda. Jag skrittar av Phillippa lite granna så att hon får pusta ut. Vi rider tillbaka till transporten så att Phillippa och jag kan få lite att dricka innan omhoppningen. När vi kommer till transporten står alla i mitt lag redan där. Dom gratulerar oss och tycker att rundan var jättefin.

Vi blev fyra stycken som gick till omhoppning. Det var jag och Sofia från mitt lag som var med i omhoppningen. Det blev en liten paus för att bannan skulle byggas om. När banbyggarna höll på att bygga om banan så passade vi på att fika. Pontus pappa hade ett camping bord och stolar så vi kunde sitta där tillsammans. Solen sken så det blev ganska varmt mot hästtransporten.

Det blev dags för omhoppningen. Jag får starta som nummer två och Sofia som nummer tre. Nu ska jag och Sofia rida fram så att hästarna är varma tills vi ska hoppa. Innan vi hoppar så har vi gått den nya banan. Det är färre hinder, bara fem stycken. Nu gäller det att vara fel fri och få bästa tiden.

Tjejen som startar först river ett hinder, och får fyra fel. Hennes tid blir 36,73 sekunder. Nu är det min tur. Jag känner att Phillippa är laddad. Så när starten låter flaggan falla sätter hon av i en höger galopp in på första hindret på lång sidan som är ett koppelräcke. Jag låter henne sköta jobbet själv, så jag inte påverkar henne så mycket, då jag känner att hon går bra. Får göra en höger sväng som är ganska vid men jag försöker göra den snäv, för att vinna tid. Hoppar över stig språnget. Hon slår i lite med framhovarna då hon hoppar av lite sent. Det går ett sus genom publiken då bommen ligger kvar. Jag länger galoppen ner mot hörnet för att sedan samla henne inför hindret. I svängen så tittar jag på hindret för att hon ska känna vart vi är på väg. Jag hoppar räcket, oxern, och avslutar med ett räcke i ett flygande fläng. Kommer i mål alldeles svettig. Jag känner Phillipas puls, hon är ganska andfådd. Vi får vänta en stund på tiden. Men när den kommer så blir jag jätte glad, för den är 29,42, utan något nedslag.

 Jag hoppar av Phillippa och låter pappa ta hand om henne, när jag vill se hur det går för Sofia som hoppar direkt efter mig. Jag hinner inte se hennes första hopp, men resten hinner jag se, och det ser bra ut. Hon kommer i mål med tiden 31.59. 

Nu står både jag och Sofia och tittar på sista ryttaren. Hon rider en fin ponny, som värkar väldigt snabb. Men även om hästen är bra så krävs det att ryttaren rider.  När hon kommer till oxern så slutar hon rida och hästen tvärstannar, hon blir hängande på halsen, men faller inte av. Hon kommer i mål på än ganska bra tid en då, 36,03, men hon har en vägran vilket ger fyra minus poäng.

Vi måste sitta upp på våra hästar igen för nu är det dags för pris utdelning. Vi rider in i ridhuset och ställer upp på en rad mot publiken. Priserna står fint uppradade på ett bord framför oss.

”På första plats, Rebecka Andersson på Munsbro Phillippa”

Dommaren går fram till mig med en gul och blå rosett och tar min hand. ”Grattis” säger hon och sätter fast rosetten i Phillippas träns. Jag fick också ett fleece täcke, en pokal och ett present kort på 1000 kronor på Hööks. Sofia kom på andra plats och fick en rosett och ett present kort på 500 kronor på Hööks.

När alla hade fåt sina rosetter så red vi ärevarv, jag red i täten sen Sofia och sen de två tjejerna som kom trea och fyra. Vi red ett varv till musik i galopp tillsammans. Sen fick jag rida ett varv själv, publiken applåderade takt till musiken.

Jag somnar lyckligt den kvällen när jag tittar på rosetten på vägen och pokalen som står och blänker på den översta hyllan i mitt rum. 

Pappa väcker mig tidigt på morgonen och säger till att det är dags att gå upp så vi hinner till stallet i tid, för vi ska tävla i Ponnyallsvenskan.