Året var
1940 andra världskriget rasa. London hade precis vart med om ett bomb anfall.
Där i Londons gator fanns de två pojkarna George och Alfred. ”Du George ser du
den där rika mannen där som handlar varor?” sa Alfred. ”Aa vad är det med han?”
sa George.” ta hans plånbok så kan vi köpa nåt gott” sa Alfred. ”Okej” sa
George. George sprang fram där mannen var och stötte till mannen medans han tog
sin hand ner i mannens ficka och tog plånboken. Han sa förlåt för att han
stötte till han sen sprang med sitt fynd tillbaka till Alfred. ”Bra George” sa
Alfred. ”Han märkte ingenting” sa George. ”bra så köper vi mat till i kväll” sa
Alfred.
Nån annan stans i London i
premiärministrens hus.
”Jag har
hört att två små skitungar går runt på Londons gator och själ plånböcker” sa
Churchill. ”Ja det är sant sir jag kommer göra allt att ta de” sa
polismästaren. ”Bra ni kan gå nu” sa Churchill.
I de två pojkarnas hus.
”Det där var
den godaste maten jag nånsin ätit” sa George. ”Bra att du tycker det för vi har
en lång dag i morgon” sa Alfred. De två pojkarna sa god natt och börja sova.
Nästa morgon
Alfred och
George är ute i Londons gator men mitt i deras promenad hör de ett ljud.
”Bombplan spring ner i tunneln nu!” skriker en soldat. Det blir en stor panik
alla skriker George och Alfred springer så fort de kan som de aldrig gjort
förut. De hör första bomben falla ner i en byggnad. När de väl är nere i
tunneln hör de poliser vissla i en vissel pipa och säger. ”Vi söker efter två pojkar som är tjuvar vi
tror att de heter Alfred och George har ni sett de?” sa en polis. ”Vad ska vi
göra Alfred?” sa George. ”när jag säger till så reser vi oss upp och springer
ut i utgången.” sa Alfred. ”Vi kommer ju dö om vi springer ut ditt.” sa George.
”Gör som jag säger bara George antigen det eller komma in i fängelse vill du
det?” sa Alfred. ”Okej vi gör så då” sa
George.” NU!!” sa Alfred. Båda pojkarna sprang ut ur tunneln de hörde poliser
vissla mot de och skrek stoppa de. Alfred sprang så fort han kunde som han
aldrig gjort förut han hörde skrik från soldater som skrek antigen sjukvård
eller att Alfred inte fick vara här ute. Men Alfred brydde sig inte han sprang
bara så fort han kunde det var lika med George han hade inte brytt sig vad
soldaterna skrek mot han. George sprang vid Big Ben bron där var det som värst
allt var sönder precis när han kommit över bron hörde han en smäll bron var
borta och alla soldater som fanns där var borta några få kom över men de var
hårt skadade så det tog inte lång tid tills de förblödde och dog. Alfred hade
tagit skydd i ett trasigt hus han gömde sig under en bänk som var kvar han
hörde skrik från civila som inte hunnit ta skydd i tunneln eller att soldater
skrek från deras fallna vapenbröder Alfred blundade och höll för öronen. Medans
George sprang för sitt liv, han hade inte hittat nåt skydd än ” jag borde ha
följt efter Alfred” mumla George. George fortsatte springa till sist hitta han
ett hotell som var trasigt han gick in och hoppades hitta ett rum som var kvar
han hitta ett till sist hitta han ett han gick in och tog skydd där och börja
leta efter mat och dricka han hitta ett skafferi som det fanns skink och ost
mackor och vatten när han väl ätit la han sig i sängen och börja sova. Nästa dag vakna Alfred av Big Bens klockor som
ringde och av solens ljus han gick upp och börja gå till han och George hem
medans George fortsatte sov i den sköna hotell sängen George vakna upp av
solens ljus han gick upp och gick ut och börja också gå till deras hus medans i
en annan del av London.
I Churchills hus!
” Kan ni
säga mig varför ni inte tagit de där jävla skit ungarna än?” sa Churchills
argt. ”Vi hade pojkarna i tunneln men de sprang ut ur tunneln.” sa
polismästaren nervöst. ” Jag vill att de ska vara fast innan det här året är
slut förstått.” sa Churchill. ”Ja sir!” sa polis mästaren.
Hemma hos pojkarnas hus.
”Alfred vart
är du?” sa George. ” jag är här i köket” sa Alfred George gick in i köket där
Alfred var. ”vart sprang du igår?” sa George. ” jag sprang till ett trasigt hus
vart sprang du?” sa Alfred. ”Jag sprang till Big Ben bron när jag kom över bron
så sprang jag till ett rum i ett hotell” sa George. ” Okej det är i allafall
tur att vi är hemma och att ingen har förföljt oss visst?” sa Alfred. ” Nej jag
såg ingen följa mig” sa George. ” Bra” sa Alfred.
1 december 1940
Det var
vinter och Alfred höll på att ta i ved i brasan som de gjort medans George höll
på att laga nåt plötsligt hörde de ett ljud. ”Det här är polisen ni är arresterade kom ut” sa polisen. ”
Vad ska vi göra Alfred?” sa George. ”Okej ehh… spring!” sa Alfred. Alfred
sparka upp dörren där några poliser försökte dyrka upp låset de ramla och
George och Alfred sprang förbi poliserna. Den här gången höll Alfred och George
ihop precis när de hade kommit över bron vid den nybyggda Big Ben bron hörde de
ett skott Alfred hade stannat han höll för magen med handen blod han tog upp
handen han såg sitt eget blod han ramla när på marken George sprang ditt där
Alfred låg och sa ” dö inte Alfred snälla.” sa George gråtande. ” Va inte rädd
George du kommer se mig i himlen vi kommer ses där jag lovar.” sa Alfred
darrande. Efter det dog han och polismästaren kom där George var och skjöt
Alfred två gånger i huvudet för säkerhetsskull. ” Antigen fängelse eller ta
värvning i armen?” sa polismästaren. ” Jag vill at värvning i armen sir” sa
George. 1956 så låg George och invänta döden. Måndagen den sjätte september
somna George in han glömde aldrig vad Alfred lova han.” Nu kommer jag min goda
vän” sa George darrigt. Och sen dog han
SLUT.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar